Driftstatus

Ojdå. Över ett år sedan förra inlägget här. Inte för att det var tänkt att fortsättas, men ändå, värt att notera, och det hade varit roligare om jag tajmat det bättre och skrivit i torsdags.

Hursomhelst. Att jag skriver här nu är för att det inte var tänkt att fortsättas och folk verkar fortfarande besöka. Jag ser det på statistiken. Det händer inte ofta, fyra besökare hittils den här månaden, fast det är i vilket fall en hel del för ett ställe som inte är tänkt att besökas. Antar jag. Därför några rader för att hänvisa er till andra ställen, till dom ställen som hellre bör ta plats bland era bokmärken eller blogglänkar. Dom är som följer:

Vilsen Liten Robot - Är den jag uppdaterar mest, tillhållet framför dom andra, huvudhemmet. Små inlägg med hög frekvens var tanken.
Organiserat Kaos - Bara ett par inlägg än, det är här långbloggandet ska ske. Det är också den som i huvudsak ersätter Driftstatus, och är den blogg och det namn jag länge tänkt återkomma till. Det har hänt. Organiserat Kaos är tillbaka och det är underbart.

Dom här två är alltså att föredra om min blogg ska länkas till. Okej? Okej. Utöver det, kan även det här vara kul:
Obildad - Min lilla fotoblogg, byggd på samma tuffa motor (Tumblr) som VLR. Uppdateras inte frekvent men förhoppningsvis med desto mer kvalitet.
Musik för pastakokning - Mat och kultur, tillsammans och isär.
Saker som jag ogillar - Namnet säger allt, och där säger jag det med så få ord som möjligt.
Knullvåffla - Saker som gör mig tillräckligt förbenad för att jag ska vilja ryta "knullvåffla".
Twitter - Jag är ett fan. Jag hade en tanke när jag gick med, att hålla mig till kreativt snabbloggande och historieberättade, fast nu twittrar jag nog mest som alla andra. Det är kul för mig, i alla fall.
Bloggy - Använder mest som flöde för flera andra tjänster. Det vill säga, vill du inte hålla kolla på VLR och OK och Obildad och några andra som kommer nämnas här, och inte diggar det där med RSS-läsare, kan det vara en idé att bara hålla koll på mitt Bloggy-konto istället. Antar jag.
Jaiku - Har aldrig varit väldigt intressant för mig, och mindre så nu när själva ägarna, Google, har gett upp hoppet. Jag funderar på att aktivt använda den för historieberättande på 140 tecken, varken mer eller mindre. Vi får se om det lyckas hålla i sig, än så länge finns det fyra sådana där.
Vimeo - Ibland gör jag tramsiga små videos. Då hamnar dom här.

Yttran av Repressiv Tolerans - En recensionsblogg jag och Nicklas har gemensamt. Håller på att bli mer aktiv där nu igen, efter en massa död tid.
Flickr - Jag har också blivit bättre på att lägga upp foton.
Last.fm - Man kan alltid se vad jag lyssnar på. Förutom när man inte kan det. Som när jag lyssnar på mp3-spelaren eller grammofonen. Man kan inte få allt. Tyvärr.

Emellanåt dyker det också upp inlägg signerat underteckad på Bloggywood, även om det, det ska erkännas, är ganska sällsynt.

Ja. Så ligger det till. Gå nu vidare till någon av dessa ställen och håll inte till här i onödan.

Tack för att ni lyssnade.

(det här inlägget kan komma att redigeras i framtiden, i händelse av att jag skriver på fler eller färre ställen, eller länkar bytar namn, eller VLR och OK går ner och jag behöver någonstans att blogga om det, i vilket fall den här bloggen verkligen gör skäl för sitt namn, och det vore ju ganska tufft)

senast uppdaterad: 2009-04-15, klockan 03:23

Statusar

Klockan ringer om, som vanligt, om en sisådär 5 och en halv timme (och mindre lär det bli innan inlägget är över) och jag borde, som vanligt sova, men allt jag vill är att fortsätta skriva. Det är mindre vanligt.

Eller inte egentligen. Viljan har funnits där, inte lusten, inte mer än att kläcka ur sig småsaker som knappt ens haft en chans att bli färdiga, men nu har någonting hänt. Till största delen är det nog ljuset. Jag trodde, i höstas, att vintermörkret inte skulle påverka mig mycket i år, att jag mådde för fint för det. Jag hade uppenbarligen fel. Nu kommer ljuset och lusten att skriva och någonting kort men ordentligt blev slutfört. Ljuset, och Tumblr.

Tumblr är ett fantastiskt verktyg som förtjänar långt inlägg helt i sin egen rätt. Det kommer nog också. Sen, inte nu. Det är svårt att förklara varför i få ord men Tumblr är den där typen av verktyg som med sin blotta utforming ger kreativiteten välbehövliga knuffar i ryggen. Tumblr gjorde, för mig, bloggandet roligt igen.

Driftstatus var aldrig tänkt som permanent, skulle bara vara tillfälligt, nu finns här snart 100 inlägg. Fördelade över en alldeles för lång tidsperiod, dessutom. Nummer 100, då är det dags för någonting.

Nu är det också dags för någonting. Jag hoppas att det är sömn.

Bloggdagbloggbokdag

Inte en ren dagbok. Det är inte det jag vill. Men vadför betraktelser finns att göra? Och borde jag göra dom?

Jag tycker saker, om mitt jobb och om människor, men det finns för mycket google och möjligheter att bli hittad nu. Känns som det var lättare förr, innan google och innan nätdagböcker blev bloggar, då var den falska känslan av att vara anonym inte lika falsk. Det är klart, man kan ju gå anonym på riktigt, men vad vore det roliga i det?

Jag vet inte vad jag vill säga här, mer än att göra ett inlägg till, och nu var det gjort.

Vem bloggar jag för?

Din mamma!

Nej, det var en förolämpning som lämnar en del att önska. Om man inte verkligen avskyr bloggar. Och varför skulle man? Det är ett fult ord och där finns många skräpbloggar, visst medges, men konceptet själva grejen bloggen som sådan. Det är något bra. Det får människor att uttrycka sig som dom aldrig gjort förr, utanför hemliga dagbokens trygga pärmar. Vare sig dagboken är en faktiskt dagbok, lösa pappersbitar eller allt man bär omkring som aldrig annars skrivs ner.

Jag? Jag skriver för mig själv. Visst vill jag bli läst, fast när kritan kommer till slutändan skriver jag alltid för mig själv. Speciellt här, denna förvirrade kaosartade spretiga ursäkt till blogg, men texterna på t ex Bloggywood är ju också ett sätt för mig att få uttrycka sådant som en del av mig skriker för att få uttrycka.

Behovet. Bloggar är bra för att tillfreställa, vad jag tror är, ett grundläggande mänskligt behov. Att få uttrycka sig.

Och det har jag gjort nu.

Igen.

Helt apropå (som jag inte läst nu, ska sen) och tack vare.

Ojsan, hoppsan

Det var inte meningen att det skulle se ut såhär, åtminstone inte än eller på precis det här sättet, men problem uppstod. Mitt fel, jag erkänner. Ingen idé att gå tillbaka, för lite som fanns kvar, för mycket förlorad information. Nåväl. Vatten under broarna. Nytt liv, ny dag. Snart, i alla fall, inte många timmar kvar nu.

Idag var det en blåsig dag.

Skriva är lätt

Skriva är lätt, kvalitet är svårt, det läste jag någonstans. Och visst är det så. Stapla ord efter varandra på en horisontal hög, som jag gör nu. Fast det är svårt att inte bry sig om kvalitet, det är en av de (ö)kända orsak till mitt sällsamma skrivande trots att det är lätt. Eller ska vara lätt.

Jag vill inte säga något särskilt med det här. Jag ville bara skriva.

Om att skriva här och där

Kanske för några dagar sedan eller så, då sa caffeineaddict något om att han inte behövde en blogg, för han berättar ändå allt på BF. Och jag inser hur mycket det stämmer på mig, det är inte konstigt om det blir mindre här, eftersom jag får ur mig allt där.

Med allt menar jag mer än jag någonsin skrivit här eller på den tiden bloggar kallades dagbok på nätet och det känns som alldeles förbaskat länge sen nu. Trots att forumet är helt öppet, alla kan läsa, och antagligen fler som läser där än här. Men jag känner dom, ett flertal i alla fall, och det är vänner som gör det lätt för en att öppna, det är en sådan stämning på stället. Ibland är det inte bra, ibland öppnar man upp sig för slag, men det handlar om tidigare erfarenhet och i det här fallet, på BF, ångrar jag ingenting.

Jag mår bättre nu än förr och gissningsvis är det här en stor bidragande orsak till det. Någon dag borde jag skriva mer om forumet, det finns säkert folk som frågar sig hur tusan ett ställe som kretsar kring en ung blond kvinna som jagar vampyrer kan ge mig vad jag pratar om och det är svårt att förklara med en mening eller två men jag förstår skepsismen. Ni får lita på mig, ni som inte är där.

Ibland funderar jag på att bli mer öppen här också, fast aldrig lika mycket som på BF. Det skulle kännas konstigt, och fel, och eventuellt rätt jäkla oattraktivt för den tillfällige besökaren.

Inte lika delikat

Jag har, som synes, lekt med dagligt postande av mina senaste del.icio.us-fynd. För jag lockads av tanken på automatiska uppdateringar. Bara det att det blev inte så jäkla automatiskt. Del.icio.us har inget inbyggt stöd för att posta till Blogger på det här sättet, och använder jag någon av "RSS till epost"-tjänsterna (som R-Mail eller Feedburners inbyggda) får man med bland annat länkar för att sluta prenumerera som måste redigeras bort innan postning.

Så jag lägger av med det där tills jag byter plattform. Eller Blogger får stöd. Vilket som nu kommer först.

Tills dess får helt enkelt dom fem senaste länkarna på mitt del.icio.us uppdateras här på högersidan. Med hjälp av RSS-flöde och en av Blogger Betas widgetar (dom kallar det visserligen "Page Elements", men principen är densamma, och det finns säkert ett ännu bättre ord på svenska). Inte samma sak, men det fungerar.

4998

Mest av nyfikenhet (för ärligt talat, hur kul är den här bloggen egentligen?!) registrerade jag mig på Bloggportalen.se. Om tjänsten har jag inga direkta åsikter (katalog är bra, profiler gillar jag och tanken är god, men nog känns sidan fortfarande lite väl daterad, lite väl "året är 1999 och alla hippa dagboksskrivare på nätet säger reload"), däremot irrterar det mig att mitt ID-nummer blev 4998. Två ynka nuffor från ett härligt, analt, jämnt 5000. Taskig tajming på den.

Nöjd?

Jag är inte nöjd med föregående inlägg. Jag var inte nöjd med allt för mycket som jag skrev på den förra inkarnationen av Driftstatus. Jag tror det kan ha berott på att alldeles för många texter där var av samma stuk som föregående.

Nöjd? är för övrigt titeln på en av de bästa låtarna från Veronica Maggios första fullängdare. Ojämn, med några toppar. Hon har en schysst hemsida.

Trams!

Jag hade nog tänkt klura med bloggerbloggen ett tag till, fixa designens svengelska inslag, för mer permanent skrivande här. Sen började jag tänka utanför lådan. Så nu nöjer jag mig nog med att tramsa som det här tills det blir något annat.

Jag borde verkligen haft en stabil tramsplats istället för att bara hoppa runt. Det är lätt att vara efterklok. Jag är en väldigt efterklok personlighet.