29 oktober 2007
Bye-bye, coffee cup
Jag tror det börjar bli dags nu, ge upp kaffe, åtminstone litegranna och åtminstone för ett litet tag. En närmast kopiös mängd kaffe igår gjorde magen orolig idag. Med betoning på oro. Det rimmar illa med mitt nyfunna välmående, och när jag nu uppskattar att må bra, återstår bara en sak: bye-bye, coffee cup.
etiketter:
vardag
Fast det kan bli krabbigare att sätta titlar på
Ensam på café idag, gammalt ställe i gammal hemstad, satt och läste en - för mig - ansenlig mängd sidor i den där boken jag håller på med. Såg på folk, skrev ner ord. Många timmar. Jag spenderar alldeles för lite tid ensam på caféer. Alldeles för lite. Tänkte att sådana här inlägg, sådant som jag skriver nu, vore trevligt att göra oftare. Det tänkte jag.
etiketter:
vardag
8 oktober 2007
Vem bloggar jag för?
Din mamma!
Nej, det var en förolämpning som lämnar en del att önska. Om man inte verkligen avskyr bloggar. Och varför skulle man? Det är ett fult ord och där finns många skräpbloggar, visst medges, men konceptet själva grejen bloggen som sådan. Det är något bra. Det får människor att uttrycka sig som dom aldrig gjort förr, utanför hemliga dagbokens trygga pärmar. Vare sig dagboken är en faktiskt dagbok, lösa pappersbitar eller allt man bär omkring som aldrig annars skrivs ner.
Jag? Jag skriver för mig själv. Visst vill jag bli läst, fast när kritan kommer till slutändan skriver jag alltid för mig själv. Speciellt här, denna förvirrade kaosartade spretiga ursäkt till blogg, men texterna på t ex Bloggywood är ju också ett sätt för mig att få uttrycka sådant som en del av mig skriker för att få uttrycka.
Behovet. Bloggar är bra för att tillfreställa, vad jag tror är, ett grundläggande mänskligt behov. Att få uttrycka sig.
Och det har jag gjort nu.
Igen.
Helt apropå (som jag inte läst nu, ska sen) och tack vare.
Nej, det var en förolämpning som lämnar en del att önska. Om man inte verkligen avskyr bloggar. Och varför skulle man? Det är ett fult ord och där finns många skräpbloggar, visst medges, men konceptet själva grejen bloggen som sådan. Det är något bra. Det får människor att uttrycka sig som dom aldrig gjort förr, utanför hemliga dagbokens trygga pärmar. Vare sig dagboken är en faktiskt dagbok, lösa pappersbitar eller allt man bär omkring som aldrig annars skrivs ner.
Jag? Jag skriver för mig själv. Visst vill jag bli läst, fast när kritan kommer till slutändan skriver jag alltid för mig själv. Speciellt här, denna förvirrade kaosartade spretiga ursäkt till blogg, men texterna på t ex Bloggywood är ju också ett sätt för mig att få uttrycka sådant som en del av mig skriker för att få uttrycka.
Behovet. Bloggar är bra för att tillfreställa, vad jag tror är, ett grundläggande mänskligt behov. Att få uttrycka sig.
Och det har jag gjort nu.
Igen.
Helt apropå (som jag inte läst nu, ska sen) och tack vare.
7 oktober 2007
Dementi
Ryktet om mina hörluras död visade sig vara osedvanligt överdrivet. Jämrans patrask och patroner som sprider ut smutsiga rykten och rena lögner utan varken tanke eller omtanke om dom som lämnas kvar.
Det är mp3-spelaren som glappar.
Tack för att ni lyssnade. God natt, och lycka till.
Det är mp3-spelaren som glappar.
Tack för att ni lyssnade. God natt, och lycka till.
6 oktober 2007
4 oktober 2007
Luftfuktigheten ligger bra idag
Jag gäspade. Jag stod vid maskinen och gäspade. Den surrade lika dom som alltid, färgerna rullade förbi under mig i samma gamla vanliga stilla takt. Jag skulle kunna nämna hur snabbt, men hindras av att jag inte vet. Det är svalt i maskinens rum, luftfuktigheten ligger bra idag.
Ingenting av värde fortsätter att hända med imponerande hastighet.
Ingenting av värde fortsätter att hända med imponerande hastighet.
Det måste vara måndag
Blogg. Trogg blogg logg ogg fog dog. Voff.
RÄDDA VALARNA! Och även Britney.
Tacksåmycket.
RÄDDA VALARNA! Och även Britney.
Tacksåmycket.
etiketter:
trams
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)