Väderprat, nonsens, nonsens

Jag tittar ut genom fönstret och ser dimma, bara dimma. Tur att jag inte ska ut och köra idag. Jag har ju inte ens körkort.

Luftfuktigheten ligger bra idag

Jag gäspade. Jag stod vid maskinen och gäspade. Den surrade lika dom som alltid, färgerna rullade förbi under mig i samma gamla vanliga stilla takt. Jag skulle kunna nämna hur snabbt, men hindras av att jag inte vet. Det är svalt i maskinens rum, luftfuktigheten ligger bra idag.

Ingenting av värde fortsätter att hända med imponerande hastighet.

Herreys, 1984, en textrad

Ja jävlar, vad det dånat i Växjö idag.

Som liten parvel var jag alldeles förbolt rädd för åskan. Jag är väl knappst ensam i parvelhistorien om det, men så blev det, efter ett extra rejält åskväder då jag och min familj var i sommarstugan.

Att jag inte har varit med om ett sådant väder sen dess (stormen för ett par år sedan var det ju mer blås i) kanske mer beror på att jag inte befunnit mig på utsatta platser, det är i vilket fall uppenbart att min rädsla försvunnit för länge sen. Dels för att jag inte kännt mig skraj på rätt många år nu, dels för att jag mer än någonting önskade att jag hade haft en rejäl digital systemkamera med stativ och sådan där automatiskt bildtagarfunktion så jag hade kunnat en riktigt häftig bild på blixten från altandörren. Och dels för att jag njöt något alldeles förskräckligt av ljuset som lyste upp den annars nattsvarta himlen och mullret som dånade över och runt omkring.

Nu åskar det igen, litegranna. Regnar för fullt. Jag föredrar varmt sommarväder framför det här, men visst, det ger jag er, det är förbaskat mysigt med ett rejält oväder ibland.