Ja, jag borde ha gjort något annat, men istället satt jag där och läste Feber (68, 131, 153, 171, 172 (måste leta upp den där versionen av So Why So Sad), 187, 193, 218, 242, 261, 294, 310 & 421) och bläddare lite i Fem meter upp i luften (en antologi om popmusik). Det tycker jag nog ändå är helt okej.
Och jag vet att han som rostar sönder kaffet har tipsat och pratat om Moldy Peaches, men det är faktiskt Andres Lokko som får mig att ta tag i det.
Och jag fick en oändlig lust att plocka fram Magnus Carlssons Allt är bara du, du, du igen, det var så länge sen sist.
Samtidigt sitter tre gymnasietjejer på andra sidan bokhyllan och pratade om saker som rosa skjortor på killar (det går bort) och plastikoperationer i Brasilien.
3 oktober 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Du litar på en vilt främmande människa medan föraktfullt fnysser när en förnuftig person med certifierat bra musiksmak säger något om samma sak fast tidigare? Jävla sätt.
SvaraRaderaJag litar på er båda. Eller, vafan, jag litar nog mer på dig än Lokko vid det här laget. Men du hör ju på namnet - Lokko, som ett lokkomotiv. Det blir lite mera schwung i åsikterna då, går ju inte att komma ifrån.
SvaraRadera