Det är en underlig sits jag sitter i. Jag gillar mina arbetsuppgifter, men inte arbetsplatsen eller kollegorna, och när nu företaget sköts dåligt blir det inte mycket för mig att göra. Vilket lämnar kvar allt som inte är bra.
Underligt är kanske fel ord. Mer trist.
Nu sitter jag här, på arbetstid, och ingen ens frågar vad tusan jag håller på med. Jag tror dom undrar, men ingen frågar. För ignoranta, för fega.
23 augusti 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Vad hård du är mot dina arbets. Tänk om de läser din blog?!!
SvaraRaderaSök nytt. Så där kan man inte ha det.
Jag borde, men trots att man inte trivs tenderar man (jag) bli bekväm av sig (mig).
SvaraRaderaOch för att svara på din fråga, är risken ruskigt lite. Dom saknar kompetensen här.