Ho. Ho. Ho.
Varför? Därför.
24 december 2006
16 december 2006
Jag mår bra, faktiskt riktigt bra
Gårdagens bildinlägg är ett uttryck för två saker:
Och det är så det ligger till. Jag mår dessutom, trots senaste veckans dålig jobbstämning, oförskämt bra. Har försökt deppa lite emellanåt sen jag började praktiken, fast det verkar vara stört omöjligt att göra ordentligt. Vilket i allra högsta grad är en bra sak.
- Jag jobbar. Inte riktigt fast jobb än, utan praktik, men förhoppningsvis (beroende på hur man ser det, stämningen på stället (som utöver det faktiskt till största delen varit riktigt givande, det är en skyltfabrik med väldigt varierande arbetsuppgifter) lämnar en hel del att önska) leder det till fast. Det är också min (för en gångs skull) legitima ursäkt till den här vinterns (hah!) uppdateringstorka.
- Ny mobiltelefon, min första helt egna nya sedan jag köpte den där tegelstensmotorolan i början av 2000. Dom telefoner jag ägt emellan har varit lillasysterns avlagda. Det här är Sony Ericssons K800i. Inte världens mest originella val, men jag förstår varför, det är en alldeles förbaskat skön pryl.
Och det är så det ligger till. Jag mår dessutom, trots senaste veckans dålig jobbstämning, oförskämt bra. Har försökt deppa lite emellanåt sen jag började praktiken, fast det verkar vara stört omöjligt att göra ordentligt. Vilket i allra högsta grad är en bra sak.
15 december 2006
18 november 2006
Bombvälling
Lille Liam fick inte ta med sin välling
Men alltså, som terrorist bör det väl vara ett simpelt hinder att ta sig förbi, om man tänker spränga planet med sin bombvälling. Man kommer ändå inte behöva oroa sig för magknip speciellt länge.
Men Niclas Härenstam, presschef på Luftfartsverket Arlanda, säger att ärendet har skötts korrekt, förutom på en punkt.
- Det är helt okej att ta med välling, barnmat, medicin och särskild dietmat, förutsatt att du smakar på det, säger han.
Men alltså, som terrorist bör det väl vara ett simpelt hinder att ta sig förbi, om man tänker spränga planet med sin bombvälling. Man kommer ändå inte behöva oroa sig för magknip speciellt länge.
7 november 2006
Nils Lofgren är ett hemligt vapen
Jag känner (vad raka armen kan påminna mig om) åtminstone 2 styck Bruce Springsteen-fans, mer eller mindre rejäla sådana, så varför har ingen av dom tipsat om Nils Lofgren? Bara en vanlig vänlig fråga.
Namnet känns dessutom helt nytt för mig. Vilket absolut kan bero på mitt teflonbaserade minne, jag bör ju egentligen ha stött på Lofgren förr, men när google berättade att han är en del av E Street Band ringde inte många klockor. Nåväl, då är jag ju knappast insatt i bandets historia. Gillar Springsteen skarpt, men är ett relativt nytt fan eftersom Ola var den som introducerade mig till mannen och hans anhang för bara (i runda svängar och ungefärligt) ett par år sedan, sent i livet. Har helt enkelt inte kommit särskilt långt än.
Och det här drar jag upp efter att ha lyssnat igenom Lofgrens nya soloskiva Sacred Weapon, som var sådär tokigt bra att jag undrade hur den här snubben kunde spatsera under min radar. Fat Girls Dance, spår nummer två, är nog instinktivt favoriten men Mr Hardcore innehåller en Lenny Bruce-referens (dagens filmtips) och det är aldrig någonsin att förakta.
Den där googlingen upplyste mig om att Nils Lofgren anses vara en mästerlig musiker. Jag har inte den bästa koll på sånt, mitt musiköra lämnar en del att önska, men det är inte svårt att förstå. Musiken, instrumentplirandet, på Sacred Weapon känns i många gånger alldeles magiskt.
Det är dags för mig att jaga rätt på mer av den här snubben. För om ingen annan vill upplysa mig, får jag väl göra det själv.
Jag är förresten fullt medveten om att sacred inte betyder hemligt, om nu någon skulle få för sig att jag missförstått med inläggstiteln. Kalla det en lek med svengelska istället.
Namnet känns dessutom helt nytt för mig. Vilket absolut kan bero på mitt teflonbaserade minne, jag bör ju egentligen ha stött på Lofgren förr, men när google berättade att han är en del av E Street Band ringde inte många klockor. Nåväl, då är jag ju knappast insatt i bandets historia. Gillar Springsteen skarpt, men är ett relativt nytt fan eftersom Ola var den som introducerade mig till mannen och hans anhang för bara (i runda svängar och ungefärligt) ett par år sedan, sent i livet. Har helt enkelt inte kommit särskilt långt än.
Och det här drar jag upp efter att ha lyssnat igenom Lofgrens nya soloskiva Sacred Weapon, som var sådär tokigt bra att jag undrade hur den här snubben kunde spatsera under min radar. Fat Girls Dance, spår nummer två, är nog instinktivt favoriten men Mr Hardcore innehåller en Lenny Bruce-referens (dagens filmtips) och det är aldrig någonsin att förakta.
Den där googlingen upplyste mig om att Nils Lofgren anses vara en mästerlig musiker. Jag har inte den bästa koll på sånt, mitt musiköra lämnar en del att önska, men det är inte svårt att förstå. Musiken, instrumentplirandet, på Sacred Weapon känns i många gånger alldeles magiskt.
Det är dags för mig att jaga rätt på mer av den här snubben. För om ingen annan vill upplysa mig, får jag väl göra det själv.
Jag är förresten fullt medveten om att sacred inte betyder hemligt, om nu någon skulle få för sig att jag missförstått med inläggstiteln. Kalla det en lek med svengelska istället.
30 oktober 2006
Om att skriva här och där
Kanske för några dagar sedan eller så, då sa caffeineaddict något om att han inte behövde en blogg, för han berättar ändå allt på BF. Och jag inser hur mycket det stämmer på mig, det är inte konstigt om det blir mindre här, eftersom jag får ur mig allt där.
Med allt menar jag mer än jag någonsin skrivit här eller på den tiden bloggar kallades dagbok på nätet och det känns som alldeles förbaskat länge sen nu. Trots att forumet är helt öppet, alla kan läsa, och antagligen fler som läser där än här. Men jag känner dom, ett flertal i alla fall, och det är vänner som gör det lätt för en att öppna, det är en sådan stämning på stället. Ibland är det inte bra, ibland öppnar man upp sig för slag, men det handlar om tidigare erfarenhet och i det här fallet, på BF, ångrar jag ingenting.
Jag mår bättre nu än förr och gissningsvis är det här en stor bidragande orsak till det. Någon dag borde jag skriva mer om forumet, det finns säkert folk som frågar sig hur tusan ett ställe som kretsar kring en ung blond kvinna som jagar vampyrer kan ge mig vad jag pratar om och det är svårt att förklara med en mening eller två men jag förstår skepsismen. Ni får lita på mig, ni som inte är där.
Ibland funderar jag på att bli mer öppen här också, fast aldrig lika mycket som på BF. Det skulle kännas konstigt, och fel, och eventuellt rätt jäkla oattraktivt för den tillfällige besökaren.
Med allt menar jag mer än jag någonsin skrivit här eller på den tiden bloggar kallades dagbok på nätet och det känns som alldeles förbaskat länge sen nu. Trots att forumet är helt öppet, alla kan läsa, och antagligen fler som läser där än här. Men jag känner dom, ett flertal i alla fall, och det är vänner som gör det lätt för en att öppna, det är en sådan stämning på stället. Ibland är det inte bra, ibland öppnar man upp sig för slag, men det handlar om tidigare erfarenhet och i det här fallet, på BF, ångrar jag ingenting.
Jag mår bättre nu än förr och gissningsvis är det här en stor bidragande orsak till det. Någon dag borde jag skriva mer om forumet, det finns säkert folk som frågar sig hur tusan ett ställe som kretsar kring en ung blond kvinna som jagar vampyrer kan ge mig vad jag pratar om och det är svårt att förklara med en mening eller två men jag förstår skepsismen. Ni får lita på mig, ni som inte är där.
Ibland funderar jag på att bli mer öppen här också, fast aldrig lika mycket som på BF. Det skulle kännas konstigt, och fel, och eventuellt rätt jäkla oattraktivt för den tillfällige besökaren.
3 regler
W. Somerset Maugham, via QuoteDB;
Shit, asså, å nedrans osis.
There are three rules for writing a novel. Unfortunately, no one knows what they are.
Shit, asså, å nedrans osis.
29 oktober 2006
Struktur
Jag vet inte hur vi kom in på ämnet, om det var via NaNoWriMo eller frilansjournalistik, men det kvittar - poängen är att Tommy pratade struktur.
Jag är ingen strukturmänniska, vilket inte bör komma som en överraskning för den som känner mig. Har egentligen aldrig varit bra på att stolpa upp en text innan den ska skrivas. Använda stödord, trots att lärarna i skolan ständigt påpekade vikten av sådana, eller fixa till ett ordentligt synopsis. Det har väl kännts onödigt, jag har kanske trott att det går ändå.
Den här avigheten gentemot att strukturera upp kan förklara varför det gick som det gick i skolan.
Tidigare år har jag försökt möta mina NaNoWriMo-projekt på lite olika sätt. Skillanderna har legat i hur ambitiös jag kännt mig, vilken typ av bok jag velat skriva, hur pretantiös jag velat vara, men jag har aldrig lagt upp en ordentlig struktur i förväg. För det är inte så jag arbetat.
Nu tänker jag om, gör ett försök att planera mera. Ser om det har en positiv effekt. Tack vare Tommys intygande om vikten av struktur, jag antar att han lyckades med något 12 år av lärare inte klarade av. Jag har till och med skaffat ett gäng nya små post it-lappar; det kan ju i vilket fall inte skada.
Jag är ingen strukturmänniska, vilket inte bör komma som en överraskning för den som känner mig. Har egentligen aldrig varit bra på att stolpa upp en text innan den ska skrivas. Använda stödord, trots att lärarna i skolan ständigt påpekade vikten av sådana, eller fixa till ett ordentligt synopsis. Det har väl kännts onödigt, jag har kanske trott att det går ändå.
Den här avigheten gentemot att strukturera upp kan förklara varför det gick som det gick i skolan.
Tidigare år har jag försökt möta mina NaNoWriMo-projekt på lite olika sätt. Skillanderna har legat i hur ambitiös jag kännt mig, vilken typ av bok jag velat skriva, hur pretantiös jag velat vara, men jag har aldrig lagt upp en ordentlig struktur i förväg. För det är inte så jag arbetat.
Nu tänker jag om, gör ett försök att planera mera. Ser om det har en positiv effekt. Tack vare Tommys intygande om vikten av struktur, jag antar att han lyckades med något 12 år av lärare inte klarade av. Jag har till och med skaffat ett gäng nya små post it-lappar; det kan ju i vilket fall inte skada.
23 oktober 2006
November igen
8 dagar kvar till NaNoWriMo 2006 drar igång och jag, som inget lär av mina erfarenheter, tänkte göra ett nytt försök.
National Novel Writing Month och handlar om att man ska skriva en roman på en månad. Nyckelordet är skriva (50 000 ord eller mer), kvalité - och att boken ska vara det minsta sammanhängande eller ens avslutad - kommer i andra hand. Jag har gjort 3 eller 4 försök tidigare, alltid antingen stupat vid starten eller bara klarat av ett pinsamt lågt antal ord. Eventuell skepsism från min omgiving är därmed fullt förståelig.
Men jag vet inte, just nu känns det som om det kan gå. Längre än förr, i alla fall. Jag är inne i en rätt kreativ period med mitt skrivande. Bloggen uppdateras, journalen på last.fm likaså. Prosa och poesi, saker som ni inte får se (åtminstone inte än på ett tag), produceras kanske inte på en imponerande nivå, fast jämfört med mina vanliga lågperioder går det väldigt mycket framåt. Plus, jag postar mer än någonsin på Buffyforum.se och en del av inläggen där är till och med genomtänkta. Jag lovar.
Jag har en historia som jag gillar och vill se hur den spelas ut. Det är min Bret Easton Ellis/Chuck Pahlaniuk-grej, tror jag. Den viktigaste karaktären är en kombination av Jim Profit och Göran Hägglund. Där finns också en hårdkokt rackare som egentligen skapades för någonting helt annat (en modern rå noir-sak), som kan användas för att föra berättelsen åt ett annat håll om jag skulle fastna på den första historien.
Och om dom två historierna inte passar ihop, kan jag när NaNoWriMo är över dela upp och få två till priset av en. Det hela är oerhört genomtänkt, verkligen.
Jag vinner hur det än går, även om det blir ett nytt startstup - för jag kommer ändå att ha skapat något, en ny värld och nya karaktärer. Dessutom är hela tankeprocessen kring det här, skapandet och utvecklandet, oerhört givande oavsett slutresultat.
Det är sällan jag känner mig så levande som när jag får, som när jag kan, skapa.
National Novel Writing Month och handlar om att man ska skriva en roman på en månad. Nyckelordet är skriva (50 000 ord eller mer), kvalité - och att boken ska vara det minsta sammanhängande eller ens avslutad - kommer i andra hand. Jag har gjort 3 eller 4 försök tidigare, alltid antingen stupat vid starten eller bara klarat av ett pinsamt lågt antal ord. Eventuell skepsism från min omgiving är därmed fullt förståelig.
Men jag vet inte, just nu känns det som om det kan gå. Längre än förr, i alla fall. Jag är inne i en rätt kreativ period med mitt skrivande. Bloggen uppdateras, journalen på last.fm likaså. Prosa och poesi, saker som ni inte får se (åtminstone inte än på ett tag), produceras kanske inte på en imponerande nivå, fast jämfört med mina vanliga lågperioder går det väldigt mycket framåt. Plus, jag postar mer än någonsin på Buffyforum.se och en del av inläggen där är till och med genomtänkta. Jag lovar.
Jag har en historia som jag gillar och vill se hur den spelas ut. Det är min Bret Easton Ellis/Chuck Pahlaniuk-grej, tror jag. Den viktigaste karaktären är en kombination av Jim Profit och Göran Hägglund. Där finns också en hårdkokt rackare som egentligen skapades för någonting helt annat (en modern rå noir-sak), som kan användas för att föra berättelsen åt ett annat håll om jag skulle fastna på den första historien.
Och om dom två historierna inte passar ihop, kan jag när NaNoWriMo är över dela upp och få två till priset av en. Det hela är oerhört genomtänkt, verkligen.
Jag vinner hur det än går, även om det blir ett nytt startstup - för jag kommer ändå att ha skapat något, en ny värld och nya karaktärer. Dessutom är hela tankeprocessen kring det här, skapandet och utvecklandet, oerhört givande oavsett slutresultat.
Det är sällan jag känner mig så levande som när jag får, som när jag kan, skapa.
20 oktober 2006
Fastball special
Året måste ha varit 1998. Möjligtvis 1999, om det tog tid för skivan att hitta sig hit, men det officiella amerikanska releaseåret verkar ha varit -98 så vi kör på det. Fastball släppte sin genombrottssingel, The Way, jag älskade, lånade skiva, blev besviken på resten. Det var inte dåligt, bara inte mycket alls. Då, ja.
Igår letade jag igenom en hög gamla grejer i jakten på något helt annat och snubblade över All the Pain Money Can Buy - som skivan heter - och när jag nu lyssnade igenom den för första gången på en 6-7 år förvånar det mig hur mycket jag tycker om den. Det här är ju faktiskt en riktigt bra platta. Vem hade trott det, liksom. Hallå!
Den har gått en del nu, här hemma och i mp3-spelaren, växer lite för varje gång.
Jag läste att Fastball planerar släppa en ny skiva nästa är. Måla mig nyfiken.
Igår letade jag igenom en hög gamla grejer i jakten på något helt annat och snubblade över All the Pain Money Can Buy - som skivan heter - och när jag nu lyssnade igenom den för första gången på en 6-7 år förvånar det mig hur mycket jag tycker om den. Det här är ju faktiskt en riktigt bra platta. Vem hade trott det, liksom. Hallå!
Den har gått en del nu, här hemma och i mp3-spelaren, växer lite för varje gång.
Jag läste att Fastball planerar släppa en ny skiva nästa är. Måla mig nyfiken.
18 oktober 2006
Veranda för en tenor
Jag har bara sett Veranda för en tenor, på VHS, runt 1998-99 nån gång då den måste varit en relativt nysläppt hyrfilm. Kommer inte ihåg för mycket av filmen, mer än hur tagen jag blev, på ett sätt som sällan sker. Stark historia med två av bästa skådespelare gamla svedala har att erbjuda - Krister Henriksson och Johan H:son Kjellgren (vad hittar förresten han på nuförtiden, det har varit oförskämt tyst om honom sen han lämnade Freja).
Det har varit hög tid att återupptäcka verandan, och mina känslor för filmen, länge nu. SVT visar den ikväll, jag har som bekant svårt att passa TV-tider (precis som alla andra sorters tider) men ska försöka göra ett undantag den här gången.
SVT2, 21:35.
Pengar
I trakten har vi en busschaufför som alltid, alltid, säger pengar istället för kronor. För att exemplifiera - "det blir 25 pengar", eller "periodkortet kostar 560 pengar". För bara en liten stund sedan hörde jag en av meddeltagarna här på plats göra samma sak.
Om jag någonsin gör en lista över små saker som irriterar mig stort kommer det här förfarandet hamna högt upp.
Om jag någonsin gör en lista över små saker som irriterar mig stort kommer det här förfarandet hamna högt upp.
16 oktober 2006
Sju samurajer är fler än en stålman
För att göra en jämförelse där båda biobesöken ligger i tillräckligt färskt minne:
Jag såg Superman Returns för en tid sedan, 2½ timme lång och jag nickade till mot slutet, under en av dom få actionscenerna - vilket bör ge en passande bild av hur tråkig den filmen är. Ikväll såg jag Akira Kurosawas De sju samurajerna (fick fel på svenska titeln sist), även den på bio (som pigga läsare av nyss nämnda föregående inlägg kanske inser). En timme längre än Superman Returns men hade jag gått på känsla kunde jag lika gärna ha gissat på timmen kortare.
De sju samurajerna (som har en utgåva från Criterion värd att anfalla små japanska byar för) innehåller mer action, det är jag säker på, fast inte mycket mer (brasklappen säger att magkänslan möjligtvis ljuger här - ingen lust att räkna på procenten nu) och i båda de här fallen handlar det om lågt tempo. Vilket jag uppenbarligen inte har något emot, så länge det görs rätt. Kurosawa kunde, Bryan Singer snubblade tyvärr den här gången.
Det finns kanske ingen anledning i övrigt att göra några jämförelser, tanken dök upp där i salongen. En annan tanke som jag inte kunde skaka av mig var hur mycket av Lee Marvin det fanns i Takashi Shimura. Det syntes en viss likhet i ansiktet, men framför allt låg det i personlighet, hur Takashi spelade sin ledare och hur Lee Marvin spelat flera karaktärer. Kombinationen av allvar, en hård våldsman, och en oväntad lekfullhet inför sitt yrke eller uppdrag.
Jag såg Superman Returns för en tid sedan, 2½ timme lång och jag nickade till mot slutet, under en av dom få actionscenerna - vilket bör ge en passande bild av hur tråkig den filmen är. Ikväll såg jag Akira Kurosawas De sju samurajerna (fick fel på svenska titeln sist), även den på bio (som pigga läsare av nyss nämnda föregående inlägg kanske inser). En timme längre än Superman Returns men hade jag gått på känsla kunde jag lika gärna ha gissat på timmen kortare.
De sju samurajerna (som har en utgåva från Criterion värd att anfalla små japanska byar för) innehåller mer action, det är jag säker på, fast inte mycket mer (brasklappen säger att magkänslan möjligtvis ljuger här - ingen lust att räkna på procenten nu) och i båda de här fallen handlar det om lågt tempo. Vilket jag uppenbarligen inte har något emot, så länge det görs rätt. Kurosawa kunde, Bryan Singer snubblade tyvärr den här gången.
Det finns kanske ingen anledning i övrigt att göra några jämförelser, tanken dök upp där i salongen. En annan tanke som jag inte kunde skaka av mig var hur mycket av Lee Marvin det fanns i Takashi Shimura. Det syntes en viss likhet i ansiktet, men framför allt låg det i personlighet, hur Takashi spelade sin ledare och hur Lee Marvin spelat flera karaktärer. Kombinationen av allvar, en hård våldsman, och en oväntad lekfullhet inför sitt yrke eller uppdrag.
14 oktober 2006
Fyra filmer och fina fåtöljer
I helgen fyller Filmstaden i Växjö 5 år. Det firar dom med ett gäng gamla filmer till bra pris. Jag dissar Sällskapsresan för jag känner mig inte särskilt intresserad, och Chaplinfilmerna Diktatorn & Moderna tider som jag visserligen älskar men redan har sett på bio här.
Däremot.
I går kväll såg jag Att angöra en brygga. Underbar. Var faktiskt lite osäker på om jag sett hela förr, men kände igen en hel del så antagligen. Fast länge sen och absolut inte på bio.
Tyvärr led kopian av mycket smuts och rispor (finns den inte restaurerad?), å andra sidan var filmen tillräckligt gammal och smal för att resten av (den fåtaliga) publiken skulle vara snälla. Så upplevelsen hamnar ändå i slutändan på plus. Härligt.
Ikväll blir det två Indiana Jones. Tyvärr inte den första, den gick väl inte att få dit av nån anledning - jag misstänker ingen illvilja från Filmstadens sida. Det ska i vilket fall bli kul att få se dom i biosalong efter alla dessa år. Det är liksom i det formatet dom verkligen hör hemma.
Och på söndag blir det Sju samurajer. Jag ska se till att vara ordentligt utsövd för dom timmarna i salongen.
Allt detta för 80 bagare. 20kr per film. Det är bra, mycket bra.
Däremot.
I går kväll såg jag Att angöra en brygga. Underbar. Var faktiskt lite osäker på om jag sett hela förr, men kände igen en hel del så antagligen. Fast länge sen och absolut inte på bio.
Tyvärr led kopian av mycket smuts och rispor (finns den inte restaurerad?), å andra sidan var filmen tillräckligt gammal och smal för att resten av (den fåtaliga) publiken skulle vara snälla. Så upplevelsen hamnar ändå i slutändan på plus. Härligt.
Ikväll blir det två Indiana Jones. Tyvärr inte den första, den gick väl inte att få dit av nån anledning - jag misstänker ingen illvilja från Filmstadens sida. Det ska i vilket fall bli kul att få se dom i biosalong efter alla dessa år. Det är liksom i det formatet dom verkligen hör hemma.
Och på söndag blir det Sju samurajer. Jag ska se till att vara ordentligt utsövd för dom timmarna i salongen.
Allt detta för 80 bagare. 20kr per film. Det är bra, mycket bra.
Linjär humor
Linus på linjen på YouTube. Lördagen är räddad.
Via Beates rasteplass.
Via wikipedialänken här uppe i inlägget upptäcker jag dessutom att alla kortisar med Linus finns på franska TV5:s hemsida, som streamd WMV, i ordning och med bättre kvalité än YouTube.
Lördagen är definitivt rädd.
Via Beates rasteplass.
Via wikipedialänken här uppe i inlägget upptäcker jag dessutom att alla kortisar med Linus finns på franska TV5:s hemsida, som streamd WMV, i ordning och med bättre kvalité än YouTube.
Lördagen är definitivt rädd.
11 oktober 2006
Müde
Om jag orkade skulle jag ta ett självporträtt för att visa er hur världens tröttaste man skulle kunna se ut.
Men jag orkar inte.
För jag är så jävla trött.
Men jag orkar inte.
För jag är så jävla trött.
10 oktober 2006
Dagens Outfit
Idag, som igår, är det den här stassen som Alvestas invånare får beundra mig i:
T-shirt: Svart urtvättad från... något dussinställe, antagligen. En av mina favoriter.
Jeans: Gamla blåa trasiga (hål i båda fickor) från, eh, fan vet.
Skor: Grymt sköna lågbudet. Sportmodell. Tokbilliga dessutom, det var rea på Ica Maxi.
Kallsonger: Boxers, baby, but I ain't showin' those goods - underkläder ska för bövelen vara under kläderna!
Utöver det behöver jag verkligen raka mig. Shit alltså, värsta ovårdade fejset på den här snubben.
T-shirt: Svart urtvättad från... något dussinställe, antagligen. En av mina favoriter.
Jeans: Gamla blåa trasiga (hål i båda fickor) från, eh, fan vet.
Skor: Grymt sköna lågbudet. Sportmodell. Tokbilliga dessutom, det var rea på Ica Maxi.
Kallsonger: Boxers, baby, but I ain't showin' those goods - underkläder ska för bövelen vara under kläderna!
Utöver det behöver jag verkligen raka mig. Shit alltså, värsta ovårdade fejset på den här snubben.
Pimp my public service
SVT har gjort om sin hemsida en aning. Jag tycker den gamla var snyggare, fräschare, men den här har några bra idéer (genvängarna till blandat annat nyheterna längst upp) och utnyttjar hela sidan, så jag gillar ändå.
Fast det stör mig att vissa sidor får två headers (dels den som är gemensam för alla, dels en specifik för undersidorna, just nyheterna är ett bra exempel) och samtidigt som jag skriver det inser jag att det alltid varit så. Det kändes bara inte lika tydligt förut. Kanske för att gamla gemensamma headern var mindre, smalare.
Nåja. Som helhet godkänner jag, det som inte funkar lär jag väl vänja mig vid vad det lider.
Fast det stör mig att vissa sidor får två headers (dels den som är gemensam för alla, dels en specifik för undersidorna, just nyheterna är ett bra exempel) och samtidigt som jag skriver det inser jag att det alltid varit så. Det kändes bara inte lika tydligt förut. Kanske för att gamla gemensamma headern var mindre, smalare.
Nåja. Som helhet godkänner jag, det som inte funkar lär jag väl vänja mig vid vad det lider.
8 oktober 2006
Inte lika delikat
Jag har, som synes, lekt med dagligt postande av mina senaste del.icio.us-fynd. För jag lockads av tanken på automatiska uppdateringar. Bara det att det blev inte så jäkla automatiskt. Del.icio.us har inget inbyggt stöd för att posta till Blogger på det här sättet, och använder jag någon av "RSS till epost"-tjänsterna (som R-Mail eller Feedburners inbyggda) får man med bland annat länkar för att sluta prenumerera som måste redigeras bort innan postning.
Så jag lägger av med det där tills jag byter plattform. Eller Blogger får stöd. Vilket som nu kommer först.
Tills dess får helt enkelt dom fem senaste länkarna på mitt del.icio.us uppdateras här på högersidan. Med hjälp av RSS-flöde och en av Blogger Betas widgetar (dom kallar det visserligen "Page Elements", men principen är densamma, och det finns säkert ett ännu bättre ord på svenska). Inte samma sak, men det fungerar.
Så jag lägger av med det där tills jag byter plattform. Eller Blogger får stöd. Vilket som nu kommer först.
Tills dess får helt enkelt dom fem senaste länkarna på mitt del.icio.us uppdateras här på högersidan. Med hjälp av RSS-flöde och en av Blogger Betas widgetar (dom kallar det visserligen "Page Elements", men principen är densamma, och det finns säkert ett ännu bättre ord på svenska). Inte samma sak, men det fungerar.
7 oktober 2006
Links for 2006-10-06 [del.icio.us]
- notstarring.com -- movie trivia
notstarring.com is a movie trivia database focusing exclusively on movie stars and the roles they turned down, auditioned for, got fired from, or simply didn't get. - Coffee FAQ | Coffee and Caffeine FAQ
6 oktober 2006
4998
Mest av nyfikenhet (för ärligt talat, hur kul är den här bloggen egentligen?!) registrerade jag mig på Bloggportalen.se. Om tjänsten har jag inga direkta åsikter (katalog är bra, profiler gillar jag och tanken är god, men nog känns sidan fortfarande lite väl daterad, lite väl "året är 1999 och alla hippa dagboksskrivare på nätet säger reload"), däremot irrterar det mig att mitt ID-nummer blev 4998. Två ynka nuffor från ett härligt, analt, jämnt 5000. Taskig tajming på den.
Links for 2006-10-05 [del.icio.us]
- Geek to Live: Set up a personal, home SSH server - Lifehacker
- WriteToMyBlog - Free Web Word Processor for your Blog
- Color Palette Generator
Enter the URL of an image to get a color palette that matches the image. This is useful for coming up with a website color palette that matches a key image a client wants to work with. - Pen Drive Linux » Boot and run Linux from a USB flash memory stick.
5 oktober 2006
Links for 2006-10-04 [del.icio.us]
- iBloks. Mix.Share.Play!
- Democracy - Internet TV Platform - Free and Open Source
- [thelist] Javascript Show/Hide DIV
- How to Make Paper - a photoset on Flickr
Paper making is a science in the same way cooking is. You learn the rules, which are hardly ever solid, then you improvise and improve and make it your own. - How Copyright Broke
Locus Online: Locus Magazine, Cory Doctorow Commentary, September 2006
4 oktober 2006
Links for 2006-10-03 [del.icio.us]
- Mini Pixel Icons
Över 320 små ikoner, gratis för webbdesignsbruk.
Död men lycklig
Most of the laugh tracks on television were recorded in the early 1950s. These days, most of the people you hear are dead.
Chuck Palahniuk, Lullaby, sidan 17.
Ikväll tittar jag...
... antagligen inte på Entourage, komediserie om en ung skådespelare i början av karriären och hans vänner i Hollywood, men det beror mest på att jag glömt hur man följer serier på TV. Jag skulle om jag kunde. Det borde du också.
SVT1, 21:00.
3 oktober 2006
Män som älskar för mycket
Ja, jag borde ha gjort något annat, men istället satt jag där och läste Feber (68, 131, 153, 171, 172 (måste leta upp den där versionen av So Why So Sad), 187, 193, 218, 242, 261, 294, 310 & 421) och bläddare lite i Fem meter upp i luften (en antologi om popmusik). Det tycker jag nog ändå är helt okej.
Och jag vet att han som rostar sönder kaffet har tipsat och pratat om Moldy Peaches, men det är faktiskt Andres Lokko som får mig att ta tag i det.
Och jag fick en oändlig lust att plocka fram Magnus Carlssons Allt är bara du, du, du igen, det var så länge sen sist.
Samtidigt sitter tre gymnasietjejer på andra sidan bokhyllan och pratade om saker som rosa skjortor på killar (det går bort) och plastikoperationer i Brasilien.
Och jag vet att han som rostar sönder kaffet har tipsat och pratat om Moldy Peaches, men det är faktiskt Andres Lokko som får mig att ta tag i det.
Och jag fick en oändlig lust att plocka fram Magnus Carlssons Allt är bara du, du, du igen, det var så länge sen sist.
Samtidigt sitter tre gymnasietjejer på andra sidan bokhyllan och pratade om saker som rosa skjortor på killar (det går bort) och plastikoperationer i Brasilien.
Links for 2006-10-02 [del.icio.us]
- Palm Palm160x160bw Software
- The telecom slayers | Salon Technology
In the Capitol Hill battle over Net neutrality, a ragtag army of grass-roots Internet groups, armed with low-budget videos, music parodies and petitions, have the corporate telecoms, and their allies in Congress, on the run. - Abracadabra: The Beatles: Revolver
A free e-book telling the story of the Beatles 1966 album Revolver. - OSResources - How to create CSS overlapping tabs?
Sent using R|mail.
2 oktober 2006
Nöjd?
Jag är inte nöjd med föregående inlägg. Jag var inte nöjd med allt för mycket som jag skrev på den förra inkarnationen av Driftstatus. Jag tror det kan ha berott på att alldeles för många texter där var av samma stuk som föregående.
Nöjd? är för övrigt titeln på en av de bästa låtarna från Veronica Maggios första fullängdare. Ojämn, med några toppar. Hon har en schysst hemsida.
Nöjd? är för övrigt titeln på en av de bästa låtarna från Veronica Maggios första fullängdare. Ojämn, med några toppar. Hon har en schysst hemsida.
Tecknat, typ
Sablans häftiga små stop motion-animeringar. Inspirerande, i den betydelsen att jag börjar rota i min fantasi efter egna idéer.
Idéer är visserligen mer sannolikt än att det faktiskt skulle bli nåt, men ändå, jag har åtminstone kul så länge det varar.
Den första bilden ger mig huvudvärk. Helt apropå.
Idéer är visserligen mer sannolikt än att det faktiskt skulle bli nåt, men ändå, jag har åtminstone kul så länge det varar.
Den första bilden ger mig huvudvärk. Helt apropå.
1.0
Kafkaistisk direkt-till-video med Jeremy Sisto (även känd som den helknäppe brorsan i Six Feet Under... nej, vänta nu, det kanske inte gör det lättare), det är så jag vill börja beskriva One Point 0. Därför jag gjorde det. Filmen är inte lika bra som intressant, den bär kanske för många drag av Dark City eller The Machinist för att kännas unik, den försöker nog lite för hårt att vara unik för att kunna lyckas, men den är förbaskat fint filmad och skådespelarna behöver inte skämmas för sina insatser alls (Sisto är grymt bra och Lance Henriksen är skön som bara han kan). Och manuset gör vad det ska, det är en småtrevlig paranoid historia vi presenteras för.
One Point O har en bra bit kvar till sina förebilder, dom tidigare nämna filmerna, och jag hade nog hoppas på en film som låg närmare. Besviken? Nej, det vore lögn att säga. Jag gillade. Den här är värd en chans.
1 oktober 2006
The Killers, den andra skivan
Sam's Town, The Killers uppföljare till den åtminstone av mig tokhyllade debuten, innehåller visserligen ingen Somebody Told Me, men rakt överlag vågar jag påstå att det är en bättre skiva. Det låter The Killers utan att stå kvar och stampa på samma plats. Sånt gillar vi, här i Huset Adolvsson, och ger två uppskattande tummar rakt upp.
Några klara favoritlåtar har jag inte ännu, det kommer förhoppningsvis, fast öppningspåret - titellåten - stack ut direkt och Read My Mind, som spelar just nu, växer för varje lyssning.
Jag känner mig inte lika överväldigad som första gången jag hörde Hot Stuff, däremot har Sam's Town, tror jag, större möjligheter att räcka mycket längre. Det lär dröja ett tag innan jag slutar lyssna på den här skivan.
Missinassen
Klockan är noll fyra noll noll och jag är lite trött men har ingen lust att lägga mig.
Vad jag har, är whisky.
Och The Killers nya, Sam's Town, som jag helt glömt att lyssna på. Se där - sysselsättning. Bra så. Skål!
Herreys, 1984, en textrad
Ja jävlar, vad det dånat i Växjö idag.
Som liten parvel var jag alldeles förbolt rädd för åskan. Jag är väl knappst ensam i parvelhistorien om det, men så blev det, efter ett extra rejält åskväder då jag och min familj var i sommarstugan.
Att jag inte har varit med om ett sådant väder sen dess (stormen för ett par år sedan var det ju mer blås i) kanske mer beror på att jag inte befunnit mig på utsatta platser, det är i vilket fall uppenbart att min rädsla försvunnit för länge sen. Dels för att jag inte kännt mig skraj på rätt många år nu, dels för att jag mer än någonting önskade att jag hade haft en rejäl digital systemkamera med stativ och sådan där automatiskt bildtagarfunktion så jag hade kunnat en riktigt häftig bild på blixten från altandörren. Och dels för att jag njöt något alldeles förskräckligt av ljuset som lyste upp den annars nattsvarta himlen och mullret som dånade över och runt omkring.
Nu åskar det igen, litegranna. Regnar för fullt. Jag föredrar varmt sommarväder framför det här, men visst, det ger jag er, det är förbaskat mysigt med ett rejält oväder ibland.
Som liten parvel var jag alldeles förbolt rädd för åskan. Jag är väl knappst ensam i parvelhistorien om det, men så blev det, efter ett extra rejält åskväder då jag och min familj var i sommarstugan.
Att jag inte har varit med om ett sådant väder sen dess (stormen för ett par år sedan var det ju mer blås i) kanske mer beror på att jag inte befunnit mig på utsatta platser, det är i vilket fall uppenbart att min rädsla försvunnit för länge sen. Dels för att jag inte kännt mig skraj på rätt många år nu, dels för att jag mer än någonting önskade att jag hade haft en rejäl digital systemkamera med stativ och sådan där automatiskt bildtagarfunktion så jag hade kunnat en riktigt häftig bild på blixten från altandörren. Och dels för att jag njöt något alldeles förskräckligt av ljuset som lyste upp den annars nattsvarta himlen och mullret som dånade över och runt omkring.
Nu åskar det igen, litegranna. Regnar för fullt. Jag föredrar varmt sommarväder framför det här, men visst, det ger jag er, det är förbaskat mysigt med ett rejält oväder ibland.
29 september 2006
Trams!
Jag hade nog tänkt klura med bloggerbloggen ett tag till, fixa designens svengelska inslag, för mer permanent skrivande här. Sen började jag tänka utanför lådan. Så nu nöjer jag mig nog med att tramsa som det här tills det blir något annat.
Jag borde verkligen haft en stabil tramsplats istället för att bara hoppa runt. Det är lätt att vara efterklok. Jag är en väldigt efterklok personlighet.
Jag borde verkligen haft en stabil tramsplats istället för att bara hoppa runt. Det är lätt att vara efterklok. Jag är en väldigt efterklok personlighet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
